Creaprints Forum

Efter en lång tystnad här på bloggen, ända sedan mars, så kommer här nu en önskan om en skön, rolig, kärleksfull, upplevelsefylld och särdeles god jul till dig som läser detta.

Året 2019 har för min del  varit fyllt med spännande uppdrag, nya kontakter och vissa förändringar i mitt fokus. Jag har medvetet valt att lägga mitt fokus på att jobba ännu mer med hållbarhet och klimatsmarta samarbeten.

Jag har fortsatt att vara representant för STIGE (Europas grönaste tryckeri),  när det gäller grafiska lösningar. Vi går för övrigt nu in på det 14:e året tillsammans.
Utöver detta har jag lagt till spännande uppdrag kring klimatkompensation (South Pole Group) och utsläppsfri mobilitet (CleanMotion).

Som alltid så tar det lite längre tid än vad jag hade trott, innan avtal och samarbetsformer är på plats. Det är mycket som ska stämma. De ska inte bara ses som enskilda uppdrag, utan de ska också passa in i den totala mixen på ett smidigt sätt. Men nu är de på plats och jag känner att 2020 kommer att bli ett toppenår.

Jag vill avslutningsvis önska också dig ett fantastiskt 2020.

/Jonas

I går, den 19:e mars, hade jag ett intressant samtal med Bokningsbolagets VD, Leif Bergström.
Anledningen till detta var att jag under alla de år vi samarbetat kring deras katalog alltid varit nyfiken på deras framgångssaga. Och nu kunde vi äntligen få till det där samtalet vi planerat sedan länge.

Bokningsbolaget är marknadsledande när det gäller att förmedla bokningar i samband med konferenser, möten och events i hela världen.

Leif är en av företagets grundare och han är VD, eller som han själv uttrycker det, allt mellan vaktmästare och VD. Det hela började med att Leif som alltid varit inbiten seglare startade ett företag för att sköta förmedling av seglingskonferenser tillsammans med två kompanjoner. 1992 gick deras bolag, Konferensbokarna, samman med Bokningsbolaget, vilket var ett företag som i huvudsak ombesörjde överbokningar från sin egen konferensanläggning. I samband med detta var de nu sju delägare, varav tre av dem fortfarande verkar i företaget.

De har under sin resa haft sin verksamhet på olika adresser i Stockholm. De började på Artellerigatan, sedan gick flytten till Lützengatan, därefter Skeppargatan, Thorstenssonsgatan och senast till Nacka Strand.
-Vi har alltid sett våra flyttar som en del i utvecklingen och det har också förstås varit nödvändigt sett till hur vi vuxit numerärt. Bokningsbolaget har aldrig varit så stort som vi är just nu, säger Leif.

Ända från början har Leifs och hans kompanjoners personliga engagemang för välgörenhet gått som en röd tråd genom företaget. Det har resulterat i att de skänkt 30-50% av sin årliga vinst till Röda Korset, Rädda Barnen och Världsnaturfonden.
-Ja, det är något vi är stolta över, säger Leif. Det innebär att vi idag är det företag som skänker mest av vår vinst i procent räknat av alla företag i Sverige. Och det är en självklarhet för oss. Det känns framförallt bra för oss själva att gå till jobbet med den vetskapen. Även om vi inte alltid offentligt slår oss själva för bröstet, som vi kanske borde göra.
-Och vi vet också att merparten av våra kunder känner detsamma när de vet att de är med och bidrar till en bättre värld. Det är ju något som kommer fler till godo, menar Leif.

Hur ser då Leif och hans kollegor på framtiden för Bokningsbolaget?
Då branschen står inför nya utmaningar och därmed förändring.

-Vi ska fortsatt vara duktiga på att ta hand om våra kunder på bästa möjliga sätt, poängterar Leif. Vi som lever tätt tillsammans med våra kunder vet att köpbeteendet har ändrat sig och vi bedömer att företagens behov har blivit mer spretiga, på ett positivt sätt. De ställer allt högre krav på flexibilitet, engagemang och vår förmåga att möta upp deras behov.
-I bland går vi till och med in och ställer frågan, Varför? Varför ska ni ha just den här aktiviteten, vad är syftet och vad är målsättningen? Och inte så sällan så kommer vi tillsammans med kunden fram till en lösning som ser annorlunda ut, mot den ursprungliga förfrågan de kom till oss med.
Det har under alla våra 35 år varit vår nyckel till framgång. Vi hade helt enkelt inte överlevt så länge utan den förmågan.
Och idag ställer det lite annorlunda krav på våra medarbetare. De agerar idag lite mer proaktivt, och deras förmåga att sätta sig in varje enskild kunds situation kommer vara avgörande för vår fortsatta framgång, menar Leif.

Nu glider samtalet mer över på hur det egna bolaget ska behålla och öka sin medvetandenärvaro hos marknaden.
-Vi tror fortfarande starkt på vår Konferenskatalog som vi tillsamman med er producerar varje år. Den är på något sätt navet i alla andra marknadsaktiviteter vi gör.
När vi gör radioreklam ökar möjligheten att lyssnaren får en imaginär bild av oss och när den sedan finner katalogen på kontoret så realiseras den bilden.
Samma sak när vi gör aktiviteter på webben. Där finns också kopplingen till katalogen som över 20 000 befintliga, vilande och förhoppningsvis nya kunder får via posten en gång per år.
-Katalogen har även annan viktig funktion. I och med att personer är rörliga och byter arbetsgivare, skiftar roller och adresser så får vi alltid en möjlighet att uppdatera vår kunddatabas, tack vare de returer som kommer tillbaka till oss i samband med utskicket av katalogen. Det innebär i sin tur att vi vet var våra målgrupper befinner sig så vi kan nå dem med våra budskap och erbjudanden.
Det vinner våra kunder som medverkar i katalogen också på.

På frågan hur Katalogen passar in i Bokningsbolagets miljö och klimatengagemang så svarar Leif att det är tackvare att den kan produceras med så litet klimatavtryck, så går den ekvationen ihop.
-Vi klimatkompenserar för det avtryck som hela processen trots allt innebär. Så vi ser inga problem i det. Självklart är det något vi hela tiden håller koll på och utvecklar. Allt kan bli bättre.

-Apropå klimatkompensation, så erbjuder vi våra kunder att hjälpa till med att klimatkompensera för de avtryck som deras konferensaktiviteter medför. Hittills har det tyvärr varit en svag respons från företagen. Men vi hoppas och tror att den debatten som nu förs ska ändra på det. Och vi står mer än gärna till tjänst med att hjälpa till. Men jag vill poängtera att vi tvingar ingen, engagemanget måste komma inifrån, som det gjort hos oss, avslutar Leif.

Leif Bergström, Foto: Anne Dalström

Personligen hoppas jag att Leif får rätt. Och vi på STIGE är både glada och stolta att samarbeta med ett så smart, engagerat och klimatfokuserat företag som Bokningsbolaget.
Vi ser fram emot att sätta tänderna i 2020 års katalog.

Jonas Jernberg 2019-03-20

I Nerikes Allehandas artikel igår 6/4 beskrev reportern hur lokala myndigheter sätter käppar i hjulet  för medborgarna att göra rätt.

Sedan jag började köra elpodden Zbee i min hemstad Örebro så har jag efter råd av en tillfrågad parkeringsvakt parkerat Zbee på Moped/MC parkeringar i staden.

Det gick bra en lång tid tills i somras då jag fick en parkeringsbot när jag stod på en sådan parkering vid Järntorget i staden. Jag tänkte naturligtvis att det var ett misstag, då Zbee är registrerad som en moped klass 1 och ska således vara berättigad att stå där. Så jag kontaktade Polisen, som sig bör, för att bestrida parkeringsboten.
Nu hör till saken att man ska först betala in pengarna, i mitt fall 1 000 kr., och sedan invänta eventuellt utfall. I bästa fall får man tillbaka pengarna eller så underkänner de ditt bestridande och behåller dina pengar.
Jag betalade in pengarna och skickade in mitt bestridande, med bifogat registreringsbevis där det står att Zbee klassas som moped.

Sedan gick tiden, fem månader, utan att jag hörde något. Handläggningstiden ska enligt uppgift vara tre till fem månader.
Jag tog ny kontakt och undrade ur det gått med mitt överklagande och fick till svar att på grund av rådande arbetsbelastning och semestrar så kan det ta längre tid än vad som anges.
Nu började irritationen hos mig stiga några grader. Jag ger ärligt talat blanka tusan i hur de organiserar sin personal. Säger de att det ska ta en viss tid så ska det väl göra det.

Strax efter detta samtal fick jag en ny parkeringsbot, för samma förseelse, denna gång utanför livsmedelsbutiken på Köpmangatan. 1 000 spänn till att betala.
Nu steg irritationen ytterligare.

Jag försökte nu kontakta ansvariga på kommunen för att kolla vad som egentligen gäller. Men jag blev hela tiden hänvisad till Polisen.
Jag tog istället själv kontakt med Trafikverket och fick där till svar att det är en tolkningsfråga från arbetande parkeringsvakt.
Skylten för MC/Mopedparkering står för: ”Tvåhjulig motorcykel utan sidovagn eller tvåhjulig Moped klass 1 utan sidovagn.”
Vad bra sade jag,
-Min moped klass 1 har ingen sidovagn.
-Nja, men den har tre hjul. Så det är en fråga hur nitiskt man ska tolka ordalydelsen.
-Men jag frågade ju en parkeringsvakt hur jag skulle göra och hon instruerade mig hur jag skulle göra.
– Ja, kanske hon bara ville vara vänlig, sade då tjänstepersonen i andra sidan av luren.
-Tack för den vänligheten svarade jag.
Och nu kommer det konstigaste: Tjänstepersonen bad mig vänta ett tag i luren för hen skulle kolla en sak med sina kollegor.
Efter ett litet tag återkom hen:

-Jag har kollat runt med mina kollegor, och ingen kan minnas att de stött på detta problem tidigare och ingen ville säga hur det skulle tolkas. Det är upp till varje enskild person och tillfälle.
Så slutsatsen blir att i Örebro är man av den lite mer nitiska naturen i sina tolkningar.

Jag valde att köra Zbee, för att den inte släpper från vare sig föroreningar, växthusgaser eller buller. Den är tyst, klimatsmart och energisnål.
Jag ville helt enkelt göra en insats för stadsmiljö och klimat.

Och tills jag fått svar från Polismyndigheten, hittills har det tagit sju månader, kommer jag parkera på vanliga parkeringsrutor avsedda för betydligt större och skitigare bilar.
(Gott om lediga parkeringsrutor i staden är det som bekant ont om.)

Så kära fossilbilist, bli inte arg för att mitt fordon tagit din plats, nästa gång du ser min Zbee parkerad i Örebro. Jag har verkligen försökt att inte göra det.

Det är myndigheterna som tvingar mig till det.

/Jonas

”Yours may run faster, but mine runs with no emissions.”

/Jonas

Det är sedan länge fastställt att mänskligheten påverkar hur planeten jorden mår.
Vi har idag större påverkan än vulkanutbrott, kontinentförskjutningar, solinstrålning och andra  yttre förutsättningar har tillsammans. Det är vi som står ansvariga för att de vilda däggdjuren utrotas, det är vi som är skyldiga till massvält, det är vi som är skillnaden för att bevara vårt lilla blåa hem i världsrymden beboeligt för framtida generationer.
Vi är alla därigenom planetskötare.

Och som 15-åriga Greta Thunberg sade till FN:s Generalsekreterare och den samlade presskåren på klimatmötet i Katowice, Polen:  ”Världens ledare beter sig som barn.”
Och hon menar också att vi redan har alla svar, vi har redan alla lösningar, men vi har inte tiden att vänta. Det är bara att sätta igång och göra.
Jag måste säga att den där Greta, hon har mer ryggrad än vad många av oss ens är i närheten av.

Greta har rätt, vi har redan tagit fram lösningarna och sätten att mäta, följa upp och komma framåt.

I förra veckan hade jag ett föredrag för en samling verksamhetskonsulter gällande vad det finns för lösningar och vad de innebär. Nedan följer ett utdrag ur det fördraget.
Agenda 2030 och de 17 globala målen för hållbarhet.

Den 25 september 2015 antog 193 av världens länder Agenda 2030, de 17 globala målen för hållbar utveckling.
Vilka syftar till att utrota fattigdom och hunger, förverkliga de mänskliga rättigheterna för alla, uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor samt säkerställa ett varaktigt skydd för planeten och dess naturresurser.

Globala målen och Agenda 2030 är den mest ambitiösa överenskommelsen för hållbar utveckling som världens ledare någonsin har antagit.
I begreppet hållbar utveckling integreras de tre dimensionerna av hållbarhet: social, ekonomisk och miljömässig.
Med Globala målen har världens ledare förbundit sig till att uppnå tre fantastiska saker fram till år 2030; att avskaffa extrem fattigdom, att minska ojämlikheter och orättvisor i världen och att lösa klimatkrisen.

Med hjälp av Globala målen är vi den första generationen som kan utrota fattigdomen, och den sista som kan bekämpa klimatförändringarna.

Hur funkar då de globala målen?
Globala målen är integrerade och odelbara. De har visserligen nummer, men det betyder inte att ett mål prioriteras över det andra. Genom att ett mål uppfylls så förenklar det vägen att uppnå ett annat.

Jag ska försöka mig på att förklara med ett exempel som ligger mig varmt om hjärtat,
Utsläppsfri mobilitet.

Genom investeringar i hållbar industri, innovationer och infrastruktur, mål 9,
så producerar och konsumerar vi hållbara produkter (fordon), mål 12.

På så sätt skapar vi hållbara städer och samhällen, mål 11,

och när vi tankar fordonen med hållbar energi, mål 7,

så bekämpar vi klimatförändringarna, mål 13.

Och vi får bättre hälsa och välbefinnande på köpet, mål 3.

Så hänger det ihop.

Så vad är kruxet? Det är väl bara att göra?
Ja, om det vore så enkelt, då hade det redan varit klart.
Men i verkligheten så krävs det ett förändrat förhållningssätt och nya vanor hos vanedjuret Homo sapiens. Och det är inte det lättaste. Det är i och för sig relativt lätt att lära sig nya saker, svårigheten ligger i att glömma det gamla. Och då krävs det både insikt och engagemang. För på förändringens dörr sitter handtagen bara på insidan.

Hur i herrans namn ska vi göra då?
Jo, vi måste helt enkelt gå till oss själva och göra det vi kan göra. För varje gång vi byter ut ett sämre alternativ med ett bättre, så har vi alla gjort en liten seger. Det är egentligen inte konstigare än så.

Jag har bestämt mig för att göra det jag kan, sedan får var och en ta ansvar för sitt.
Och det duger tyvärr inte att säga att någon annan ska göra sitt först.
För det är bara inför dig själv du är du, inför alla andra är just du någon annan.

Ur det här specifika föredraget såddes ett frö hos företagsledningen hur de kan använda detta i sitt arbete. Både internt och ute hos uppdragskunderna.

Förmågan att göra nytta genererar framgång.

/Jonas

Hej igen, eventuella bloggföljare.

Nu är jag tillbaka efter en längre tids tystnad,  i alla fall i detta forum.
För er som kanske saknat mig och undrat var jag tog vägen, så kan jag berätta att vi i familjen gått igenom en riktig pärs som startade i maj månad och pågår än, fast i lite mindre skala den senaste månaden.

I slutet av maj fick nämligen hustrun sin tredje cancerdiagnos och ända sedan den dagen så har det varit fullt fokus på undersökningar, provsvar, nya undersökningar, magnetröntgen, nya provsvar, ännu fler undersökningar, operation, resultat, ny röntgen av s.k. bifynd, ny väntan på svar, ny operation, strålningsbehandling, läkarsamtal och nya provtagningar i en till synes aldrig sinande ström.
Först i förra veckan kunde hustrun gå tillbaka till jobbet och testa att arbeta halvtid.

Av naturliga skäl fick då inläggsfrekvensen här på bloggen bli lite glesare, men nu ska vi försöka gå tillbaka till någon form av normalläge.
Men man vet ju aldrig säkert. Livet har en förunderlig förmåga att få en att snabbt byta fokus. Det kan räcka med ett läkarbesök.

Under tiden har det ju hänt mycket som jag inte lade så värst mycket uppmärksamhet vid när det väl skedde. Men som nu känns viktigt.
Det har varit val till riksdag, kommun och landsting, som verkar ha gått högerpopulismens och klimatförnekarnas väg. Än är det inte klart vad gäller regeringsbildandet, men det ska väl lösas på något sätt, tänker jag.
Det har varit en historiskt torr och het sommar, med missväxt, vattenbrist, nödslakt, skogsbränder, grillningsförbud och annat elände. Och debatten kring huruvida detta är ett resultat av klimatförändringarna eller ej, har gått heta.
Men de flesta verkar ändå leva på som vanligt med att förstöra för sig själva och kommande generationer. Så som de alltid gjort.
Många verkar förfasas mer över anlagda bilbränder i Göteborg än om klimatets framtida eventuella kollaps.
Och det är kanske inte så konstigt, när jag tänker efter. Det är enklare att förfasas över något som någon annan är orsak till än över det som man själv är orsaken till. Ingen vill ju vara elake Måns, eller för den del skämmas inför sin omgivning.
Så istället baktalas, förföljs och negligeras forskare, organisationer, politiska företrädare och andra eldsjälar och misstänks för att ha en dold agenda av motståndarna.
(vad denna dolda agenda består i eller har för syfte, har ännu ingen riktigt lyckats förklara för mig)
Även jag själv har blivit kallad miljömupp, idiot och mindre vetande av både vänner och släktingar. Både i officiella sammanhang och i lite mer privata.

Så det här med miljö och klimat verkar slå an en sträng av irritation och dåligt mående hos personer på bägge sidor i åsiktskorridoren.
Detta skulle kunna göra mig pessimistisk och nedslagen, men det blir faktiskt precis tvärtom. Jag må emellanåt bli pessimistisk i tanken, då jag möter detta motstånd, men jag väljer ändå att vara optimistisk i handling.

Och se, det har givit resultat.
Jag har hjälpt ett företag att hitta rätt väg för att minska sitt klimatavtryck på 170 000 ton koldioxid.
Jag har precis sålt mina tre första Zbee till ett företag som ska starta taxiverksamhet med att köra 100% elektriskt. Vilket bidrar till bättre luft i staden och mindre koldioxidutsläpp.
Jag har som vanligt bidragit till att kunder fortsätter att producera sina trycksaker på det mest klimatsmarta sättet.

Och den 27 mars 2019 arrangerar jag ett event i Göteborg, tillsammans med Eko Centrum på Chalmers. En hel dag som vi kallar Zero Emission Mobility Day.
Dit kommer olika föreläsare och utställare för berätta om och visa sina lösningar hur vi kan anpassa oss till samma mobilitet men med mycket mindre utsläpp, än vad vi gör idag.

Detta är lite av det jag gör på mitt håll för att hjälpa till så gott jag kan.
Nu kör vi!

Förmågan att göra nytta genererar framgång.

Hälsningar:
Jonas

I min roll som representant för CleanMotion/Zbee kommer jag tillsammans med myOffice i Örebro anordna ett evenemang om hållbarhet och utsläppsfri mobilitet.

Vill du:
…provköra elfordonen Zbee, Tesla, iTango Ego 2, iBike, så ska du komma till Stenbackevägen 6 i Örebro den 23/8

…äta mat som tillagats direkt från solen, så ska du vika den här dagen 23/8 åt det.

…lyssna på Johan Eliasson från South Pole Group när han beskriver hur världens största organisation för klimatbalansering jobbar, så ska du boka detta datum i din kalender.

…veta hur Ekobanken finansierar hållbara näringslivssatsningar, så ska du boka kl 15:15 den 23:e augusti i din almanacka.

…se hur du enkelt bygger om motorvärmarstolpar till att även fungera som elbilsladdare, så ska du se vad Addiva Smartcharger har för lösning på det.

…få den senaste informationen och nyheterna hur elbilsbranschen jobbar för utsläppsfria transporter, så ska du möta Power Circle i Örebro den dagen.

…resonera med Regionrådet, Mats Gunnarsson, om lokaltrafikens utveckling i Örebro, så ska du vara med och ställa frågor kring det någon gång mellan kl. 13:00 och 18:00.

…ta del av de kunskaper och visioner forskningsledaren, David Larsson, från Solkompaniet delar med sig av, så ska du prioritera ett besök hos myOffice i Örebro just denna dag.

…få en uppfattning om vad näringsliv och politiker har för lösningar på klimatutmaningarna, så ska du definitivt ta med dig en vän eller kollega till #hållbarhetsdagen2018.

…knyta nya värdefulla affärskontakter, så ska du ladda visitkorten och mingla bland företag, kommuntjänstemän, politiker, innovatörer, entreprenörer och marknadsfolk med fokus på klimat och miljö.

…kanske själv ställa ut, så kontaktar du Kajsa Tiderman på:  kajsa.tiderman@myofficesweden.se

Framtiden börjar nu…

Välkommen!

/Jonas

(bild ur Skogsträdgården, 2018, tryckt på STIGE)

Vid ett samtal alldeles nyligen med en representant för ett stort bokförlag menade hen att
om pappret skulle uppfinnas nu så skulle det förmodligen få Nobelpris.

Det där påståendet tog tag i mig och jag började fundera lite djupare kring det.

Här har vi ett material som är förnybart, kan återanvändas minst sju gånger innan det återigen går in i naturens kretslopp, det kräver ingen uppladdning och kan användas av alla.
Här snackar vi hållbarhet!

Är jag tokig? Ja , kanske. Men när jag går djupare in i papprets livscykelanalys så visar det sig att jag ännu inte riktigt är kvalificerad för stödsamtal, i alla fall inte av denna orsak.

Vi tar det från början:
Råvaran till pappersmassan, träfibern, växer så det knakar i våra skogar. Under tillväxtprocessen fullkomligt suger det i sig koldioxid, vilket vi människor runt om på jorden ser till att öka på genom vår konsumtion och våra transporter. Så ett växande träd är en rak motsats till de mineraler som vi bryter ur marken för att tillverka t.ex. datorer och mobiltelefoner.
Råvaran till pappersmassa är restprodukter från avverkningen av träd som i första hand blir timmer och virke för byggnation av olika slag, hus, möbler, mm.

Vid tillverkningen till papper, från pappersmassan, krävs mycket vatten. Egentligen handlar processen om att få bort vatten till lämplig fuktighet . Detta vatten återanvänds efter att restprodukterna avskiljts från vattnet. Dessa restprodukter består till största del av biomassa, träfibrer och stärkelse som återförs till skogs eller -jordbruket som gödningsmedel så det kan växa fler träd, eller grödor som vi äter.

Pappret kan återbrukas sju varv innan pappersfibern slitits sönder så pass att den inte duger till tryck utan får ett annat liv som t.ex toalett och hushållspapper. För att till slut återförenas med jorden genom kompostering.

Sveriges skogsbruk lämnar tyvärr mycket i övrigt att önska. Kalhyggesmodellen som regerat i Sverige sedan mitten av 1950-talet har med tiden resulterat i ett rovutnyttjande av våra resurser. Och då FSC som, som ska vara en garant för att hindra rovdrift, sitter i knät på skogsindustrin, har även det som ska vara ett skydd för hållbart skogsbruk köpts upp och blivit en tandlös tiger.

Dock finns det goda exempel om man går utom Sveriges gränser. Den tyska FSC märkningen tillåter inte kalhyggesbruk om råvaran ska vara certifierad.
Av den anledningen fick vi leta upp ett papper till produktionen av Skogsträdgården hos ett italienskt pappersbruk som gjorde att vi kunde bibehålla FSC märkningen.

Så det finns krafter utanför Sverige och svenskt skogsbruk som ser längre än bara till kortsiktig vinning. Denna bok är ett bra exempel på det.

Skogsträdgården är inte bara den mest klimatsmarta boken vi varit med att producera, utan den är också den klart vackraste och med mest nyttiga innehåll som gått igenom våra pressar. Daniel Larssons formgivning är i särklass. Jag njuter av varje uppslag jag upplever.
Alla texter, referenser, råd, tips, tabeller och recept är i en sådan harmoni att jag inte kan sluta läsa i den.

Denna bok är som en bibel för den som odlar själv.
Köp den, allt annat är ett misstag.

Jag vill tacka författarna, Annevi Sjöberg och Philipp Weiss för förtroendet att vara med i processen.

Vill du köpa boken så gå in här: Skogsträdgården

/Jonas

Ovanstående produktioner är några exempel på de som valt ett mer klimatsmart produktionssätt. De i nedre bilden är ännu lite mer klimatsmarta, då de valt att anstränga sig ett snäpp ytterligare.
Tack för förtroendet och att vi fick hjälpa er.

Förmågan att göra nytta, genererar framgång.

/Jonas

”-Vill du ha en påse till varorna?”
Personalen i diverse butiker har sedan en tid tillbaka ställt den frågan när du betalat dina varor. Och erbjuder i nästa andetag, den som är oförutseende nog att inte ha med sig utrustning att bära hem det man handlat, en kasse för någon krona.
Jag har kommit på mig själv varje gång att jag inte har tillräckligt djupa fickor att stoppa det jag nyss köpt i och får köpa de där plast- eller papperskassarna som erbjuds i butikerna.

Du har väl knappast lyckats undgå de filmer från våra hav hur det skapats stora öar av flytande plastbråte i alla dess former. Rapporterna om att det snart finns mer plast än fisk i haven ploppar upp som giftsvampar i informationsflödet och det har gjort i alla fall mig illa till mods när jag läser dem.
Men jag har hittills tänkt, som så många andra, att det spelar kanske inte så stor roll vad lilla jag gör. Så av ren bekvämlighet och gammal hävd har jag fortsatt mitt beteende.

Men nu har gubben vaknat!
Efter ett samtal med Maria Vigström på Kristinekullegård fick jag äntligen arslet ur vagnen och beställde tygkassar och tygpåsar av återbrukat tyg för att använda när jag går och handlar.
I sin egen ateljé tillverkar Maria dem av tyg som tidigare haft en helt annan funktion och annars skulle eldats upp. Nu kommer de i stället hem till mig och används för en annan funktion.
Återbruk är ett riktigt klimatsmart sätt att spara på jordens resurser. Ju längre vi använder det material som en gång tillverkats desto mer resurser sparar vi in.

Det blev ett set med tre st. tygpåsar i olika storlekar för att stoppa frukt och grönsaker från hyllan ner i kundvagnen och genom kassan samt tre tygkassar för att bära hem i.

I går var första gången de användes. Och det var ju inget besvärligt alls. Snarare underlättar det handlingen. Jag slipper t.ex. stå där och försöka få upp ingångshålet i de tunna plastpåsarna vid frukthyllan genom att ömsom blåsa på påsen eller väta tumme och pekfinger för att få tag i öppningen. Marias tygpåsar öppnar och stänger man enkelt med en dragsko.

Och med tygkassen, som i sig är rejält tilltagen vad gäller både tyg och sömnad, riskerar jag inte att handtaget på papperspåsen går av då jag lastat lite för tungt och stå där mitt i en hög med specerier runt mina fötter och en tom kasse i näven.

Så i fortsättningen blir det till att ta med kassarna med frukt/grönsakspåsarna i och använda samma om och om igen.
Och tanken på att de är tillverkade av återbrukade gardiner, och annat tyg känns så otroligt gott i magen.
Nu köper i alla fall inte jag nya plastpåsar på ICA eller Hemköp. Så det blir ca 300 färre kassar per år som inte behöver tillverkas för min skull.
Då har i alla fall jag bidragit med en liten del i det stora hela.
Jag hoppas jag kan inspirera fler som är lika tröga som jag varit att göra likadant.

Det är bara när vi utmanar våra invanda beteendemönster som vi upptäcker nya sidor hos oss själva.

/Jonas