Återbruk i vardagen

”-Vill du ha en påse till varorna?”
Personalen i diverse butiker har sedan en tid tillbaka ställt den frågan när du betalat dina varor. Och erbjuder i nästa andetag, den som är oförutseende nog att inte ha med sig utrustning att bära hem det man handlat, en kasse för någon krona.
Jag har kommit på mig själv varje gång att jag inte har tillräckligt djupa fickor att stoppa det jag nyss köpt i och får köpa de där plast- eller papperskassarna som erbjuds i butikerna.

Du har väl knappast lyckats undgå de filmer från våra hav hur det skapats stora öar av flytande plastbråte i alla dess former. Rapporterna om att det snart finns mer plast än fisk i haven ploppar upp som giftsvampar i informationsflödet och det har gjort i alla fall mig illa till mods när jag läser dem.
Men jag har hittills tänkt, som så många andra, att det spelar kanske inte så stor roll vad lilla jag gör. Så av ren bekvämlighet och gammal hävd har jag fortsatt mitt beteende.

Men nu har gubben vaknat!
Efter ett samtal med Maria Vigström på Kristinekullegård fick jag äntligen arslet ur vagnen och beställde tygkassar och tygpåsar av återbrukat tyg för att använda när jag går och handlar.
I sin egen ateljé tillverkar Maria dem av tyg som tidigare haft en helt annan funktion och annars skulle eldats upp. Nu kommer de i stället hem till mig och används för en annan funktion.
Återbruk är ett riktigt klimatsmart sätt att spara på jordens resurser. Ju längre vi använder det material som en gång tillverkats desto mer resurser sparar vi in.

Det blev ett set med tre st. tygpåsar i olika storlekar för att stoppa frukt och grönsaker från hyllan ner i kundvagnen och genom kassan samt tre tygkassar för att bära hem i.

I går var första gången de användes. Och det var ju inget besvärligt alls. Snarare underlättar det handlingen. Jag slipper t.ex. stå där och försöka få upp ingångshålet i de tunna plastpåsarna vid frukthyllan genom att ömsom blåsa på påsen eller väta tumme och pekfinger för att få tag i öppningen. Marias tygpåsar öppnar och stänger man enkelt med en dragsko.

Och med tygkassen, som i sig är rejält tilltagen vad gäller både tyg och sömnad, riskerar jag inte att handtaget på papperspåsen går av då jag lastat lite för tungt och stå där mitt i en hög med specerier runt mina fötter och en tom kasse i näven.

Så i fortsättningen blir det till att ta med kassarna med frukt/grönsakspåsarna i och använda samma om och om igen.
Och tanken på att de är tillverkade av återbrukade gardiner, och annat tyg känns så otroligt gott i magen.
Nu köper i alla fall inte jag nya plastpåsar på ICA eller Hemköp. Så det blir ca 300 färre kassar per år som inte behöver tillverkas för min skull.
Då har i alla fall jag bidragit med en liten del i det stora hela.
Jag hoppas jag kan inspirera fler som är lika tröga som jag varit att göra likadant.

Det är bara när vi utmanar våra invanda beteendemönster som vi upptäcker nya sidor hos oss själva.

/Jonas

 

Om creaprint.se

Jag har jobbat i den grafiska industrins tjänst sedan 1983. Jag har hunnit gå igenom fotosättning, de första digitala scannrarna, desktop publishing, PageMaker, QuarkX-press, Acrobat, InDesign, Photoshop, triplex, quadroplex, arkoffset, rulloffset, trådbindning, limbindning, wire-o, klammerhäftning, ICC-profiler, color management, utskjutning, seglaminering, variabeldata, och mycket mer.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.