När jag växte upp kom det en massa invandrare till vår lilla stad för att jobba på kylskåpsfabriken och fabriken där man tillverkade hushålls och toapapper. Jag skrämdes av att dessa människor från österled bar kniv, slogs, badade bastu och hade konstiga matvanor. De åt t.ex inte ljust bröd som vi gjorde. De åt i stället ett mörkt bröd som var gjort på någon sur deg som vi aldrig hört talats om.
När jag efter några år började i gymnasiet i samma stad blev jag blixtförälskad i en av dessa döttrar. En finsk tjej. Jag fick jobba hårt för att hon skulle besvara mina känslor. Inte brydde jag mig var hon kom ifrån, hon var ju så himla söt. Efter ett tag lärde jag känna hennes familj och ursprung lite bättre. De var ju riktigt trevliga människor. Och att bada finsk bastu var ju underbart. Varför hade jag inte provat det innan?
Några knivar eller slagsmål varken såg jag eller hörde talas om. Och deras efterugnsbakade rågbröd, paisti, memma och lantulaatikko smakade riktigt gott. Däremot fick jag berättat för mig om faderns umbäranden och sin flykt från kriget i Sovjet, hur han hittade sin kärlek i finska Karelen, hur de fick fly med båt för att senare via några kringelikrokar hamna i min hemstad. Jag såg att alla i familjen jobbade mycket hårt för att bli accepterade som medborgare i det nya landet. Pappan hade rykte om sig att jobba hårt i skogen och levererade ut dubbelt så mycket timmer mot vad svenskarna gjorde. Mamman skötte hushållet och sitt heltidsarbete i en av stadens fabriker. Samtidigt som de tillsammans hade ett litet lantbruk med spannmål och köttdjur att sköta. De kom till Sverige 1950 med endast varsin resväska med allt de ägde och när de för några år sedan sålde gården de byggt upp och brukat var det med en stor förtjänst.
Jag är nu lyckligt gift med detta flyktingbarn vars svenska gren har varit med om att bygga upp den välfärd vi idag tar för given. Och hör och häpna, de var inga knivbärande slagskämpar, trots att många av dåtidens svenskar minsann visste vad de var för ena.
Vad jag själv bedrog mig innan jag lärde känna dem. Och jag är övertygad om att om vi idag skulle lära känna de som flyr hit så skulle vi få lägga mycket av vår ängslan och rädsla på hyllan. Och vi slipper då oroa oss i onödan och gå omkring och misstänkliggöra andra.
Så om du verkligen vill veta vad främlingar kan tillföra, gift in dig i familjen.
Det är det bästa jag har gjort.
Jag vill önskar er alla en
God Jul,
Gleðileg jól,
聖誕節快樂,
Buon Natale,
Sretan Božić,
Joyeux Noël,
Glædelig jul,
Huvää Joulua,
¡Feliz Navidad,
Crăciun fericit
メリークリスマス,
С Рождеством,
Merry Christmas
عيد ميلا د مجي
د, کریسمس مبارک
.
/ Jonas
