Herre min je, vad tiden går. Nu är vi här igen.
Vid den här tiden på året brukar en summera det som hänt under året, tänka på årsbokslut och även blicka framåt mot det nya året som är i antågande.
Och lika säkert som grevinnan påpekar till betjänten på nyårsafton: ”Same procedure as every year, James” så gör jag det i år igen.
2017
Jag upplevde under året som gick att omvärlden blev en aning oroligare, där statsmakter anklagas för påverka andra staters presidentval, människor flyr undan från förtryck och terror, upprustning av militära förmågor sker lite varstans, mäns förtryck och övergrepp på kvinnor avslöjas i parti och minut, en uzbekisk terrorist kapar en lastbil och kör ihjäl fem människor på en gågata i vår huvudstad, klimatforskarnas värsta farhågor har överträffats och Sverige använder rättsosäkra metoder för att åldersbestämma barn till att vara vuxna för att kunna skicka dem ut från tryggheten tillbaks ett osäkert liv som de ville ta sig levande ur.
Och samtidigt lufsade livet på för de allra flesta. Julhandeln slog nytt rekord, vi flög kors och tvärs som aldrig förr, nybilsförsäljningen ökade, Sveriges ekonomi går allt bättre, statsskulden är den lägsta på decennier, det har blivit fler och fler miljardärer i landet, orderböckerna hos företagen dignar, kunskapsresultaten i skolorna ökade, arbetslösheten bland unga minskade, hushållens disponibla inkomster ökade och Sverige prenumererade på topplaceringar i flera nöjdhetsundersökningar bland medborgarna och hos bedömare utomlands. Och STIGE, min tryckeripartner i Turin, firade 90 år som företag.
Det kan du läsa mer om här>>
Jag kommer då till slutsatsen att det trots allt var som vanligt. Det fanns bra saker som skedde på en front samtidigt som det dök upp sämre på andra håll. Den stora frågan är bara hur man väljer att se på saken. Det sägs att antingen ser man glaset som halvfullt eller halvtomt. Vilket i sig ska vara en spegling av ens egen personlighet. Och bägge synsätten är givetvis helt OK utifrån var och en.
Jag kan själv inte riktigt bestämma mig för vilken kategori jag ansluter mig till. Jag tycker det varierar ganska mycket. Ibland upplever jag till och med att glaset svämmar över. Och kanske är det just så det känns för många av oss? Det är själva situationerna som avgör om det känns halvfullt eller halvtomt.
Så låt oss under nästa år fylla på glasen med fler positiva gärningar och händelser.
Ge bort en kram, ett leende, ett pirrigt sms, en komplimang, en hjälpande hand, en uppskattande klapp på axeln och tala om för någon hur mycket vederbörande betyder för dig. Jag är tämligen övertygad att den klappen kommer mottagaren ha mycket glädje av, kanske rent av mer än den hårda klapp du lägger under granen.
För egen del kommer jag i och för sig göra bägge delar. Det är bra att gardera sig, har jag hört.
Med detta sagt vill jag önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År.
Vi ses 2018 med allt vad det innebär.
Ty, det enda vi med säkerhet vet om framtiden, är att den inte blir som vi tror.
/Jonas
