”Det blir inte roligare än man gör sig” är ett uttryck som jag just i dagarna personligen har svårt att efterleva.
Affärslivet har sin uppsidor och även sina uppförsbackar.
Jag har i dessa dagar upplevt att motluten kommer lite väl tätt.
Vi har ju snart i 10 års tid jobbat för att belasta klimatet så lite som möjligt och försökt få våra kunder och samarbetspartners att välja så liten klimatbelastning som möjligt. Vi pratar om vår solcellsenergi och våra tågtransporter, FSC, PEFC, ISO 14001 och andra miljöfrämjande åtgärder vi gjort och som vi har framför oss.
Vi vet också att väldens ledare enats om ett nytt klimatavtal och att målet är ”bara” 1,5 graders global temperaturhöjning. Då blir det extra tungt i uppförsbacken när jag den senaste tiden fått besked att uppdrag gått till högkoldioxidproducenter av den enkla anledningen att de har ett lägre pris. Att strunta i miljöfrämjande åtgärder är inte bara bekvämt, det ger också en möjlighet att producera till ett lägre kostnad, då det de facto kräver investeringar för att vara miljöproaktiv.
Och vi ser redan vad som sker om vi inte agerar. De 16 varmaste åren på jorden sedan 1880 har inträffat de senaste 18 åren. http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/miljo/article3957381.ece
Jag är inte bitter på de upphandlare som tvingas till dessa val, jag är bara besviken på att kronor och ören är överordnat vår miljö och våra efterlevandes livsvillkor.
Jag brukar i vardagen raljera över att de personer i företagsledningarna som är utrustade med rutade kollegieblock och fokus på nästa kvartalsrapport har alltför stor makt. Men det är den verklighet vi lever i och det måste vi förhålla oss till.
Så det är bara knyta händerna i byxfickorna, ta ett djupt andetag och ta i ännu lite hårdare i uppförslutet. För där uppe på krönet vänder det snart och medgången kommer då kännas mycket lättare.
”Tillgången på alternativa jordklot har visat sig vara begränsad”
/Jonas